jag undrar sådär spontant, finns det NÅGON som fått jobb via arbetsförmedlingen eller är det ringa runt och darra sönder av nervositet som gäller?

Examen!

Tre stolta socionomer! We did it!

Jag vet inte vad som hänt, men jag rör mig mer och mer åt electrohållet.
Musiken får igång något hos mig.
Ni vet vad jag menar.

Ta dub-step som exempel. Känslan av en bergochdalbana. Längts upp i toppen, sekunderna innan fallet. Tyngdlöshet. Explosion i kroppen och själen.

Den känslan. Flera gånger om dagen. Under mina pass.

Musik som berör, fast den är nästintill ordlös.

Fantastiskt!

ikväll kör jag. Mer electro, mer känsla. Aktivera magstödet så sticker vi!

Måndagslistan

Ny vecka.

Jag är glad idag för att

* Jag förmodligen bara har fem dagar kvar i skolan
* Tar examen på lördag
* Får köra tre pass på Campushallen den här veckan
* Hade en väldigt trevlig kväll igår med Nina och Rebecka
* Ska träffa ovannämna igen på fredag
* Har avsatt till till att träffa Sparren i veckan
* Skriver min sista tenta på socionomprogrammet den här veckan

Ibland tänker jag inte riktigt.
Efter en examenssittning med efterföljande fest i Linköping vaknade jag och var allt utom pigg.

Trots seghet begav jag mig till Campushallen några timmar senare för att köra ett nästan full cycleklass.
Jag ska aldrig mer dricka mycket dagen innan träning. Promise.

Passet gick bra, men det är ju inte hälsosamt att träna och inte vara helt återställd.

Det finns två tillfällen jag kan minnas såhär på rak arm att jag kört slut på mig totalt. Första gången var efter att jag sprang stockholm halvmarathon då kroppen sa ifrån och inte ville röra sig mer.
Hela kroppen krampade och drog ihop sig och jag visst inte vad som hände med mina muskler. Jag var tvungen att vila några dagar.

Andra gånger var igår.
Först höll jag ett egenkoreograferat danspass som jag tog ut mig fullständigt på, sedan skulle jag fem minuter efter passet hålla en timme Bodyjam där jag återigen hade en fylld sal som ville dansa. Så efter två timmars galen energi och totalt adrenalinpåslag i kombination med nervositet totaldäckade jag i sängen efter.

Nog för att jag har energi, men ibland tar även min energi slut. Jag somnade runt tio och sov i säkert tio timmar. Idag mår jag bra igen och tänkte ta det lugnt med ett bas cycle pass ikväll.
Sedan tänkte jag vila tills på söndag.

jag gillar inte fripassagerare.

nu har jag börjat gå i tankebanorna aldrig mer.

jag har tömt mina bokhyllor och förpassat vissa böcker ner i förrådet och andra ner i kartonger som väntar på att förflyttas.
Min lägenhet kommer aldrig mer se ut som den gjort. Jag kommer inte bo kvar här längre.
Home is where your heart is.

Det kommer kännas konstigt att vara i Linköping och veta att Nygatan 56 inte är mitt längre. Förvisso med mina möbler uthyrna i andrahand, men när jag väl tar ner mina nakna kvinnor från väggarna, då kommer de aldrig mer sättas upp här igen.

Alla saker som plockas ner, packas och stuvas ner i lådor, kassar och kartonger. Dessa saker kommer aldrig mer vara en del av mina 22 kvadrat.
Det känns...men detta är början på något nytt.

Förändringar är läskiga, spännande och brukar oftast resultera i något bra.