Jag oroar mig lite för att alla andra hela tiden säger hur saker och ting kommer lösa sig.

Inga problem, det fixar sig. Du har aldrig haft problem med att få jobb.

Men jag är orolig. Vem vill anställa en nyutexaminerad socionom på deltid?

Jag har drabbats av den där typiska framtidsångesten där jag börjar ifrågasätta vad jag egentligen håller på med. Sexolog? Var det verkligen så klokt? Det finns ingen marknad för det jag vill jobba med och jag är inte den som är känd för att ha vassa armbågar.

Vad vill jag göra egentligen? Har jag valt fel? Skulle jag valt en annan väg? Är jag verkligen rätt person för det jag vill jobba med?

Är jag verkligen en blivande socionom alternativt sexolog? Ska jag dra på mig studieskulder för att sedan kanske inte alls kunna jobba med det jag vill?

Kommer jag klara av allt motstånd jag möter? Kommer jag ge upp?

Tänk om jag ångrar mig?